Det börjar med ett telefonsamtal. Clara, Carolins bästa vän är försvunnen. Men Clara är väl alltid borta, vill Carolin säga. Clara är född borta. De har varit varandras förtrogna och bundsförvanter sedan åren på folkhögskolan, och sedan på Musikhögskolan. De har växt upp och gift sig, men sedan har väl varken kärleken eller vänskapen blivit riktigt som någon av dem tänkt sig. Nu står dessutom Carolin själv vid en avgörande vändpunkt i livet.

När Carolin motvilligt börjar leta efter sin försvunna vän påbörjar hon samtidigt en minnesresa. Den tar henne inte bara tillbaka genom den långa vänskapen med Clara, utan tvingar henne också att skärskåda sitt eget liv.

För att förstå vad som har hänt med Clara, och för att finna sin egen plats i livet, måste Carolin ifrågasätta livets lyckliga stunder av närhet och samförstånd. Och av allt det andra, som är sorg, svek och oförmåga att kommunicera.

Att ringa Clara är en finstämd och exakt berättelse om utveckling, om hur händelser och människor påverkar och formar varandra under livets gång. Men framför allt är det berättelsen om en stor och inte helt okomplicerad vänskap.